Och hur rädda bör vi vara för Asien, som tar över?

Inte alls.

Vi minns den svenska tanten, som åkte till Indien, och det är alltid, utan undantag, på det viset att då folk åker ner varnas de av vänner.
-Du kommer bli våldtagen där!

Vi bor i ett land som projicerar dvs. svenska politiker, mediafolk och därmed befolkningen limmar våra problem på andra länder.

Jag har utrett våldtäkterna i Kerala, dit jag åker, och de är 33 miljoner invånare, och har 3 per dygn. Vi är nästan 10 miljoner, och har över 100 per dygn, och få klaras upp, och där klaras i princip alla upp. Det betyder inte att man ska ta risker, det ska man aldrig, och i norra Indien i drogområden har de problemet.

När vännerna har varnat färdigt för våldtäkterna, som inte existerar, varnas man för att ”du kommer inte stå ut med att se alla fattiga barn”.

De existerar inte heller i Kerala.

Så, vad existerar då?
Mygg! Morgon och kväll!

Det varnar inte vännerna en för därför att de vet inte om dem. De vet egentligen ingenting alls om verkligheten men de har läst svensk press.

Jag får ofta frågan hur jag orkar med alla hemska män här på ön. Postmästaren? Jag minns då jag fick boxen av honom, åkte och köpte ett lås, det var för stort, och han sa;
-Jag har borren hos min svåger, men jag borrar ett större hål på måndag!

Jag har inga problem med honom heller…
Vi har inga större problem alls eftersom de som dyker upp blir lösta blixtsnabbt.

Högst upp ligger en bild på en problemlösning
Jag sa det magiska ordet ”Problem!” till värden, studenternas vänner som kom på besök tog min p-plats, och jag vill ha arbetsro på terrassen.
-No problem, sa värden, och skickade hit tre man och fyra blomkrukor. Nu kan ingen parkera där, utom jag, för jag lyfter undan den minsta om jag vill köra in en hyrbil.