Frihetskonvojen – Freedom Convoy 2022 Sweden – 19:e februari 2022

Grundaren av vaken.se vill dra igång fordon på lördag, blir intressant att få se hur det går. Jag får en känsla av att man har använt sig av mutor, hot och utpressning samt en armé tjänstemän och lutar sig inte mot att Svensson ska göra uppror på gatorna.

Vi har vår gåta; 2002 anställdes nära 50% fler tjänstemän samtidigt som de som lever på staten, pensionärer t.ex, blev 50% fattigare, och sen blev F-kassan, SKV, AF konstigare och konstigare.

Mikael Cromsjö bjuder in till frihetskonvojen. Den 19:e februari i Stockholm. Vi möts utanför Österikes ambassad kl 14:00 på lördagen och fortsätter sedan till mynttorget. På söndagen så träffas vi vid TV-huset och fortsätter till Kanadas ambassad.

Hans kanal

Konspirationsteorier och deras trosivrare förtjänar verkligen en bok. Ämnet står för vår tids viktigaste politiska ideologi. Journalisten Kent Werne presenterar konspirationsvärldens superstjärnor, men lyckas inte tränga djupare i ämnet.

Allt är en konspiration. En resa genom underlandet
James Tilly Matthews, patient på sinnessjukhuset Bedlam i början av 1800-talet, var övertygad om att hans fiender använde en maskin som han kallade ”air loom” för att påverka hans tankar på avstånd. Är inte ”luftvävstol” ett underbart poetiskt namn på internet? Det skulle kunna vara en förindustriell människas försök att beskriva nätet. Det blir inte mindre suggestivt om man tänker på att Charles Babbage vid ungefär samma tid försökte konstruera en dator av mässing och kugghjul, bland annat inspirerad av programmerbara vävstolar.

Matthews och många fler konspirationstroende möter man i Kent Wernes ”Allt är en konspiration”. Ämnet förtjänar verkligen en bok: konspirationsteorier, tillsammans med identitetspolitik, är vår tids viktigaste politiska ideologi.
Vilket förhållningssätt ska jag välja när jag recenserar en bok om konspirationsteorier? Det vore alltför lätt att behandla dem som underhållning, i stil med den sorts tv-program där man får titta in hos familjer som inte har städat på fem år och förfasa sig över ”how the other half lives”.

Jag tror att konspirationsteorierna är ett symptom på en större kontinentalförskjutning: ett sönderrivet samhällskontrakt, förlorad allmänbildning, utbredd pessimism. När vi får lite mer distans till samtiden kommer det att framstå som komiskt att våra opinionsbildare först gjorde sitt bästa för att övertyga oss om att nyhetsförmedlingen skulle skötas bättre av bloggande amatörer än av den otäcka, grindvaktande eliten – och bara några år senare uppmanade oss att bli förskräckta över att nätet fylls av en faktaresistent pöbel. Är du en av dessa opinionsbildare har din ryggrad gjort en imponerande u-sväng.
Det enda vi kan hoppas på nu, sägs det, är en teknisk lösning. Google och Facebook måste börja agera som censorer. Ett av storföretagen censurerat internet läggs ovanpå en missnöjd befolkning. Det kommer säkert att gå bra.

Werne har gjort det journalistiska fotarbetet, men jag saknar alla försök att tänka större och djupare, bortom reportagebokens kött, sås och potatis. Han presenterar konspirationsvärldens superstjärnor Alex Jones och David Icke. Han redovisar vad han har läst och träffar en rättshaverist som har förföljt Bilderberggruppen i åratal. Till de bästa partierna i boken hör Wernes långa samtal med Mikael Cromsjö, som grundade konspirationssajten Vaken.se.
Konspirationsteorier växer när människor upplever maktlöshet och kontrollförlust, skriver Werne. Men de är inte bara de maktlösas ideologi, betonar han. De är också ett effektivt redskap för politiker som Donald Trump och Viktor Orbán. Och de kan omsättas i våld. Breivik, bin Ladin och Timothy McVeigh är några exempel. Werne tar även upp Sayyid Qutb, avrättad i Egypten 1966, vars idéer har haft stor betydelse för den islamistiska terrorismen.

Även om du inte tror på dem kan konspirationsteorier ha en långsiktig, destruktiv verkan. Journalisten Masha Gessen brukar påminna om att ett tillstånd av allmän uppgivenhet och misstro – det finns ingen sanning, allt är korrupt – är ett eftersträvansvärt mål för en ledare av Putins sort.
Det finns gott om skäl att vara missnöjd i dag, men det märkliga är att vi behandlar vårt missnöje så illa, som om även de mest missnöjda var övertygade om att deras missnöje var något fult. Sin frustration ska man inte slarva med. Den förtjänar något bättre än konspirationsteoriernas skräpmat. Varifrån kommer impulsen att göra något konstruktivt, något bättre, om inte ur missnöje?

Vet ni förresten hur man retar gallfeber på en konspirationsteoretiker? Illvilliga rykten påstår att Alex Jones egentligen är ståuppkomikern Bill Hicks (död 1994). I det läget vänds konspirationstänkandet mot Jones, och han blir tvungen att försöka argumentera för att han faktiskt är sig själv.

1 år sen