Som alla vet är jag bekymrad över amerikaniseringen, och nyligen fick jag syn på en amatörs text i en FB-grupp, där folk som vill bli författare samlas, samman med lite proffs, och en man berättade att han refuserats av många förlag, med en släktkrönika, en sån bok som vi förmodligen behöver längre fram för att hitta våra egna rötter.
Jag kontaktade denne 70+-man via FB, och sa att jag hjälper gärna dig, ge mig 20 sidor så jag får se hur du skriver, och då blev han misstänksam, hjälp är suspekt i Sverige, normalt i resten av världen. Men jag sa som det var, och han tyckte själv att det var lite hemskt att han genast blev misstänksam.
Nu lyckades jag tydligen övertyga honom att jag inte är en gangster, och han sände 20 sidor, och det hade räckt med tre för jag såg direkt att han kan skriva, men är en rätt oslipad diamant, och behöver mycket hjälp. Jag föreslog honom först en doktor i svenska, men han tar inte i storyn, så jag föreslog sen ett superproffs. Han själv var nog inte säker på att han ens behöver en lektör, gör han, men han var i vart fall öppen för feedback.
Mannen frågade vad det kostar att trycka upp x antal hundra böcker, och jag sa att numera används print on demand dvs kundens ex trycks då boken beställs, jag hänvisade till det bäst fungerande bolaget, och har man tur, som jag haft, så beställer hela Akademibokhandeln ens bok, och har den i lager, men det kräver nog att man har en läsekrets som sprungit där och frågat.
Jag sa honom sen att omslag, baksidestext och inlaga måste göras av proffs, har du inte ett namn är det omslaget, baksidestexten och första sidan som säljer böcker, och nu var vi framme vid power struggle.
Det hela påminde mig om direktören från Stockholm, som ansåg irriterat att min chaufför, han fått låna, är helt värdelös för att han aldrig hade tid, och jag frågade min chaufför, som sa:
-Jag kör inte honom en meter till, han saknar respekt.
Jag frågade vad som hänt, och de hade åkt ut på stán för att svensken behövde köpa en aircon, chauffören hade talat om vilket märke som är bäst, lättast att få service och delar vid behov, och typ bäst i test, och då måste direktören markera att han bestämmer minsann själv! Varpå han blev två år och valde ett annat märke, han inte visste något om, eftersom han saknade lokalkännedom helt.
Nåväl, amatörförfattaren var inte sämre för han gjorde ett omslag själv, skrev en baksidestext som är helt omöjlig, och hivade ut på FB, och ovan den hybrisen skålade han och frun i alkohol.
Nu var han inte bara författare utan också grafiker, och copywriter! Wow!
Jag hade också i förbifarten nämnt att ”dom” är talspråk, inte skriftspråk, och det föranledde mannen att gå ut i gruppen och fråga om råd, några amatörer påstod sig kunna köpa det, och några proffs sa blankt nej.
Biblioteken ska inte ta in böcker alls som inte följer svensk skrivnorm om du inte har ett författarnamn, då kan man leka rebell, speciellt om man är född som rebell, men det gäller inte debutanter.
Jag blev också tilltalad i gruppen med en ton som säkerligen är normal i Sverige, men som kan få en TRNC-bo att få hicka, så jag lämnade gruppen, för att slippa fler uppläxningar, och meddelade mannen att det blir inte mer hjälp.
Det var inte hjälp han ville ha utan en power struggle
Jag citerade faktiskt min chaufför i huvudet, även om jag vet att det är självkänslan som är väck i hela rikets befolkning snudd, då jag bestämde mig för ett stopp.
-Jag kör inte honom en meter till, han saknar respekt.
Svenskar uppfattas som oartiga – | forskning.se
Är oartiga svenskar vardag? – Kunskapsbloggen
Lämna ett svar