Det finns ett slags modeuppfattning bland speciellt freedomfolket att fosterhem är ren ondska. För några år sen satte en grupp igång, den som drev även Pedofilfrossan, se den kategorin, en kampanj, och i den ljög de ihop att snudd varenda fosterbarn blev våldtaget. Jag kollade upp det hela, och den gruppen var mindre utsatta för sexuella övergrepp än normalgruppen.
Den freedomgruppen lever om nått så vanvettigt i perioder så idag vet man nog att svenska barn omhändertas i tioårsperioder, sen orkar inte soss med dem, och ingen tas, och efter tio år omhändertar man också de man borde ha omhändertagit redan för nio år sen.
Den här videon visar snarare verkligheten dvs en sexåring som gråter och säger att ingen älskar honom, strax innan han mördas av sin pappa och styvmor, drogfolk, kan jag säga på rak arm.
Den barndomsvän som kontaktade mig, nu en 72 år gammal narkoman och dömd 21 gånger för smuggling av amfetamin, hade två barn varav sonen är superkriminell idag, som 40-åring och har varit sen tidiga tonåren, och en dotter har klarat sig undan ett kriminellt liv åtminstone, och ingen av dessa barn hade ens varit föremål för utredning. Sonen bör ha börjat flagga, som rebell, på 90-talet och då omhändertog man få. Det är så, det går i tioårsperioder. När nästa svep gick var den pojken över 20 år.
En av mina sa en gång, på just 90-talet:
-Tack Gode Gud för att jag var fosterbarn på 70-talet, nu hade jag i bästa fall fått en biljett till nattbussen.
Lämna ett svar