Adoptivbarnen var klart överrepresenterade bland fosterbarn, och många av dem adopterades nog av den grupp svenskar som hellre dör än att de skulle medge att vi inte är mycket bättre än alla andra. De tror också på allvar att folk i andra länder struntar i sin ungar, och glatt lämnar bort dem. De ville också ha bebisar… men adoptivbarnen blev tonåringar, inte lika kul längre.
Det där var en knepig fosterbarnsgrupp, milt uttryckt. Inte sällan debuterade de som missbrukare tidigt därför att de biologisk föräldrarna var det / måste ha varit det. Alkoholism är ärftligt.
Jag utredde det där på 70-talet… jag tog aldrig fosterbarn utan att de biologiska föräldrarna var med på noterna, och ofta träffade jag dem först.
Det funkar så oändligt mycket bättre om man tar med dem in i nått vi kan kalla för hemskrivningsplanen dvs man gör klart att detta är ditt barn, inte mitt, ditt barn ska hem igen, så snart det bara går, dvs skälet till omhändertagandet är undanröjt, och jag ska älska ditt barn lagom.
Jag kom att tacka nej till en hel bunt i botten adopterade barn eftersom biologiska föräldrar saknades, och många tyckte att det var fel, deras föräldrar är ”riktiga” föräldrar. Ja, juridiskt, men aldrig biologiskt. Nu visar det sig, vad jag har anat i 40 år, att många av adoptionerna är olagliga.
Det finns säkert många adoptioner som har fungerat men det är inte dem man hörde talas om…
2019. Jenny Käppe har nyss fyllt jämna 40 och är på väg till sina föräldrar i byn Svinnegarn utanför Enköping för att fira påskafton. Ägghalvor och sill står uppdukade, hela familjen är samlad. Jenny visste som barn att hon var adopterad, hon var brunast i byn. Hon visste också att hennes biologiska mamma i Chile inte ville veta av henne, och Jenny fick hela tiden höra att hon hade ett bättre liv här i Sverige. (Det där är psykisk misshandel. Min not.)
[…]
Ana Pozo somnar 1966 utmattad efter sin förlossning. När hon vaknar i sin sjukhussäng säger en sjuksköterska att hennes son har dött och att hon inte får ta hem kroppen av vetenskapliga skäl. När Ana söker svar åren därpå, är ursäkterna att födelse- och dödscertifikaten förstörts i en översvämning, eller i en brand. När Chile startar en brottsutredning som granskar misstänkt illegala adoptioner, tänds hennes hopp. Till våren ska hon och en adopterad man född 1966 göra ett DNA-test. Läs mer
Den illegala verksamheten ska, enligt utredningen, ha pågått från 1950-talet fram till 2000-talet.
Den parlamentariska utredningen i Chile skriver: ”De tog ifrån dem deras mödrar och förorsakade de drabbade familjerna skador som inte kan repareras.”
Lämna ett svar